Det är ju inte bara eleverna som arbetar med kamratbedömning. För oss lärare finns också möjligheter att lära oss tillsammans och av varandra. Kollegialt lärande. Jag och en kollega arbetar på det viset. Än så länge i ganska liten skala men det finns planer på att vidareutveckla det hela.
Kollegan besöker några av mina lektioner och kikar på olika saker som t ex hur jag startar upp och genomför. En annan gång kan fokuset ligga på hur jag bemöter, förklarar, inspirerar eller kanske hur jag knyter ihop lektionen eller ämnesområdet. Observationerna kan också handla om hur jag fångar upp eleverna och ser till att få med dem alla, hur jag återkopplar, ger eleverna utrymme för samtal eller reflektion, hur eleverna får övning i att själva reflektera över och bedöma sitt eget lärande och allt möjligt annat intressant.
Sedan sitter vi ner och pratar och återkopplar och diskuterar det som förevarit. Tanken är att kollegan, som är ganska ny och ska ha handledning inför sin legitimation, ska få möta mer erfarna lärare för att se på olika sätt att jobba. Men frågan är om inte jag lär mig lika mycket genom att få syn på sådant som jag inte alltid själv hinner fundera så mycket på, i ögonblicket.
Jag tror på kollegialt lärande, helt enkelt. Jag tror på öppna dörrar och ett arbetsklimat där det är självklart att vi kollegor bjuder in varandra, välkomnar varandra, lär tillsammans och lär med stöd av varandra och utnyttjar de fantastiska resurser vi kan vara för varandra - och i förlängningen för våra elever!
För du trodde väl ändå inte att en blir fullärd? Någonsin? En klok person har sagt att för framtiden är det viktigaste inte så mycket vad man lärt sig som förmågan att lära nytt och lära om. Det är helt enkelt så att det största rummet är det för förbättringar. Och framtiden... den är ju redan här!
onsdag 16 april 2014
Vi jobbar med peer response
I mina engelskagrupper arbetar vi mycket med peer response. Det är en grannlaga uppgift, både för mig som lärare och för eleverna. Hur kamratbedömning ska gå till, vad som ska läggas fokus på i en text, eller ett arbete, hur man kan lära sig se kvalitetsskillnader och känna igen strukturer och tankeutvecklingar måste först tränas på. Vi har tittat på andras texter och pratat om dem, vi har sett filmer (några flippade) och iakttagit hur andra jobbar med att ge återkoppling på varandras arbeten. Vi har övat på kortare texter och vi har både arbetat i par och i lite större bedömningsgrupper.
Vad får vi ut av detta? Massor. Förutom att man får feedback på sitt arbete får man möjlighet att öva upp sin förmåga att läsa texter på olika sätt och i att se hur en text kan utvecklas. Man över sig i att tala och beskriva tankar, ge beröm och önska vidare steg i en process. Medan man arbetar med någon annans text gör man det ju samtidigt med sin egen text i huvudet och man får därmed syn på saker i sitt eget skrivande som man kan ta fasta på för vidare utveckling. Återkoppling i en god cirkel.
I förlängningen har det också visat sig vara till hjälp för att öppna upp ett klassrumsklimat där eleverna är införstådda med att vi inte är där för att kunna allt redan innan vi lärt oss det. Istället är det okej att börja i ett hörn, pröva sig fram, få återkoppling, komma vidare och plötsligt är det inte heller hela världen att inte kunna svara på en fråga. Kan en inte svara kan en ju helt enkelt lyssna in vad andra har att säga och lära sig tillsammans med dem. Eller, som under en av mina lektioner idag, när en elev kör fast i skrivandet av en argumentativ text och en annan, som tidigare inte verkat lita till sin egen [goda] förmåga, går tvärsöver klassrummet och frågar kompisen: "om du vill kan jag kika på den och så kan vi se hur du kanske kan komma vidare"... Åh. Den. Känslan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)